måndag 28 maj 2012

Speglingar av ett normbrytande liv

Nu vajar regnbågsflaggorna över stan. Under flaggan får alla plats som inte lever med en person av motsatt kön, skaffar 2,3 barn och aldrig någonsin beter sig könsöverskridande. Men trots att de flesta på ett eller annat sätt kvalar in under regnbågen så är det inte alls självklart att denna majoritet av människor har existensberättigande. Ofta saknas det speglingar som bekräftar ett normbrytande liv.


Vilka relationer och identiteter som vi som författare har med i våra böcker spelar roll. Om alla karaktärer lever med en mamma och en pappa, mormor och morfar, farmor och farfar så reproduceras en föreställning om att det är så verkligheten ser ut.


Att tänka efter hur normen påverkar mig som författare tycker jag är viktigt. Inte så att det föregår skapandet. Där ramlar allt ner på pappret osorterat precis som det vill. Men när jag sedan bearbetar en text så finns min medvetenhet med. Måste denna person heta Linnea och vara ihop med Oskar? Kan hen inte lika gärna heta Nazim och vara ihop med Abia? Kanske kan jag ändra det. Eller så behövs normen för att min berättelse ska säga det den ska. Det viktiga för mig är att ge tid för reflektionen.




En tangerande fråga här är vad läsaren sedan uppfattar. Psykologen Frederic Bartlett har skrivit om hur alla berättelser existerar i en kanonisk form, dvs. det vi läser in i en text styrs av den kultur vi lever i. Det som faller för långt utanför normen blir omöjligt att ta in.


 Om jag har en karaktär, Lisa, som är mamma till Liv men där det inte nämns något om Livs partner, då kommer de flesta läsare förvänta sig att Lisa är en person som bli kär i män och inte kvinnor. Ska läsaren förstå att Lisa blir kär i kvinnor måste man lägga in tydliga tecken för detta. Och även om det finns tecken så kommer många läsare ändå inte se dem.


Queerteorin växte fram under 90-talet. Och den gav möjligheten till att lyfta och analysera dessa tecken. Forskare började lyfta fram de queera ögonblicken i litteratur och konst där man traditionellt aldrig sett dem. Det skapade en nyläsning av klassikerna som öppnade dörrar.


Själv skrev jag min magisteruppsats i litteraturvetenskap om Maria Gripes skuggböcker. Dessa är fulla av intertextuella blinkar till litteratur med queera ögonblick. Och karaktärerna utmanar köns och begärsgränser. Ändå dröjde det länge innan forskningen lyfte fram det. Tvärt om tolkades det queera in i en heteronormativ ram. 


Vad händer då när en författare kommer in och kommenterar sina böcker utanför vad som står svart på vitt att läsa? JK Rowlings har sagt i flera intervjuer att hon tänker att Dumbledore är bög. Harry Potterböckerna kan ju annars kännas som ett under av heteronormativitet. Men med Rowlings ord i minnet kan en queermedveten läsare tydligt se tecknen i sista boken. Jag tror att när en författare till en internationell bestseller som Harry Potter ”outar” en av sina huvudkaraktärer så händer något viktigt. Något som är nära släkt med att regnbågsflaggorna hissas över hela stan.

Malin Eriksson

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, vi lever ju i en kulturbubbla med en hel massa normer som styr våra tolkningar, tankar och handlingar. Det är inte alltid så lätt att se det där, när skriver kommer det så småningom, när man kan ta ett steg tillbaka och få distans.
Jag blir väldigt nyfiken på din magisteruppsats, skulle vilja läsa den!
/Maud