torsdag 19 januari 2012

Jag är... Jag är... Jag är...


Om man tänker efter har man kanske många olika själv i sig.



Vad skriver ungdomar om sig själva i Jag är Bokens formulär?

Det är förstås väldigt olika hur formulären ser ut. Vad gäller omfånget så har en del respondenter slutat efter kanske 10 rader och skickat in ett halvtomt dokument. Till dem brukar jag svara Skriv mer nästa gång! Jag vill veta mer om dig. Men det finns också de som inte nöjer sig med 20 rader utan behöver större plats för det dyker upp så många tankar att delge. Varje ruta i formuläret kan expandera så det går att få in många meningar om man vill. Skrivtillfället kan erbjuda en stund av självreflektion. Eller så låter man bara tangenterna gå automatiskt, via magen. Då fångas en ögonblicksbild som kan berätta mer än man tror. 

Första raden är alltid speciellt intressant. Vilket var det första ordet som tog form i huvudet? Ofta handlar det om könstillhörighet men inte alltid. Jag är... kille. Den allra sista raden bär också en speciell laddning. Det kan vara något man tvekat om att skriva men ändå slänger med till sist. Jag är... diagnosticerad med borderline personlighets-störning. Verbet är kan man alltid bortse ifrån och ändra till valfritt önskvärt alternativ. Jag är... vill bli polischef.

När en hel skolklass har fyllt i varsitt formulär stöter jag ofta på samma påståenden på flera håll. Kanske har kompisarna suttit tillsammans och fyllt i? Eller så yttras spontant just den gruppens kollektiva identitet som den såg ut just då.
Jag är... bäst.
Jag är... snäll.
Jag är... älskar att baka.

Vissa formulär är fulla av motsägelser, precis som människor. Påståendena kan gå från en ytterlighet till en annan. Jag är... snygg och söt. Jag är... hatar mitt utseende.
En del ungdomar skriver om de böcker de läst och gillat eller ogillat. Jag är... älskar manga. Andra uppehåller sig kring samtiden och samhällsfrågor. Jag är... trött på dagens tonåringar. Många inspireras att ringa in sin egen personlighet. Jag är... ganska aktiv och har många kompisar.

            
              
Den som skickar in ett ifyllt formulär har tre personliga boktips och en positiv spegling att vänta. 


Jag tror att de som utför Jag är Boken kan grupperas i tre gäng:

1) De som vill ha boktipsen.
2) De som lockas av lyckobrevet.
3) De som uppskattar kombinationen.

BabaJagas röst är en vuxens röst. Hon tar allt i formuläret på allvar, varje ord är intressant och viktigt och inget är för lågt eller dumt. Allt betyder något. Utrymmet i dokumentet gör att lyckobrevet får en naturlig begränsning. Det blir lagom långt eller kort, en illustrerad sida. Varje rad i formuläret brukar inte kommenteras enskilt utan speglingen och analysen kan komma att handla om helheten. Ibland finns det med en spanande blick på framtiden, som en spådom med respondentens egen kraft i fokus. Du har stora möjligheter att få dina önskningar uppfyllda. Tänk på att dina tankar och handlingar har betydelse för hur det kommer att bli.

Eftersom jag är verksam som jourare på BRIS har jag ett förhållningssätt med mig därifrån. Det ligger till grund för BabaJagas svar och kan handla om att slipa ner och se till så att alla hörn blir trubbiga. Inget ska kunna skada. Jag föreslår olika tankevägar snarare än att peka med hela handen. Jag gör min subjektiva läsning och tolkning till min, den är inte en allmän sanning. På så sätt kan respondenten välja att ta emot eller förkasta svaret och han eller hon ska inte behöva känna sig missförstådd. Jag tycker du är skicklig på att beskriva din upplevelse så att den tar form i mitt huvud. Nu ser jag den som en liten film. Du är inte ensam om att känna såhär. Du verkar vara en stark person. Du har kraft att ta nästa steg. Vad skulle hända om du..? Har du försökt att..?


Vad är ett alias?

Med ett nytt namn är du ett oskrivet blad. (Fri bild med Rosa Bandet)


Innan respondenten börjar fylla i sitt formulär väljer han eller hon ett alias. Det fungerar som ett alter ego, ett annat namn. Med det kan man bli vem man vill och avslöja precis vadsomhelst. Här finns inga rätt eller fel. Ingen behöver visa sin sanna könsidentitet eller hålla upp en - som man kanske tror - förväntad och korrekt bild av sig själv. Man kan ha många olika själv inom sig samtidigt varav de flesta kanske aldrig kommer upp till ytan. Då är detta ett tillfälle. Du bestämmer vem du vill vara. Det fantastiska i livet kan vara lika sant som det realistiska. Det alias du väljer säger också något om dig själv och blir ytterligare en ledtråd till bokhäxan BabaJaga. Lyckobrevet fortsätter där du satt punkt. Boktipsen lyfter dig ut i världen eller längre.



Eva Selin
eva@lasfirman.se

2 kommentarer:

Arro sa...

Vilket stort och viktigt ansvar för bokhäxan, jag skulle ha gillat Lyckobrev när jag var barn och att bli sedd som alla mina Jag, väldigt spännande! (Det jag minns mest av barndomens bibliotekarier var att de hyssjade - det fanns kanske särskilda hyssjningskurser..?)

Eva Selin sa...

Tack. Jag hade också gärna velat ha lyckobrev som ung. Det är nog därför jag vill göra detta nu, för andra. På något plan blir det ju som att ge det till mig själv ändå.