Åka tåg

För den vuxne läsaren står det klart att detta handlar om ett ensamkommande flyktingbarn skrev recensenten på Btj. Men … stopp där, tänkte vi så? Ja, som en möjlighet bland flera. Eller kanske ett barn som flyttar till ett nytt land - eller ett adoptivbarn - eller en som tillfälligt lämnas - eller bara en som fantiserar om att rymma hemifrån.

Här har Kokong rymt tillbaka till den tomma järnvägsstationen. Ensam, men inte övergiven - för redan på nästa bild kommer hans nya "pappa" för att ta med honom hem igen.

Kuba och Duetten

Precis som i Cissideckarna är det hus som inspirerat till ungdomspjäsen Vinter på Kuba . Här är det överklassens sommarpalats i Varadero. Pjäsen handlar om Anita och hur hennes familj påverkas av Castros maktövertagande 1959-60.

Min bloggvecka har handlat mycket om byggnader och därför vill jag avsluta med ett hus som betyder mycket för mig, nämligen Duetten, boendekooperativet där min son bor. Tillsammans med Lena Svensk har jag skrivit en bok om hur vi startade och driver Duetten.

Jag äääälskar FÖRE & EFTER-reportage!

Min fascination för gör-om-det-reportage började nog redan med Evas Kalender i tonåren. Med nya knappar blir blusen som ny! Färgen sätter piff på loppisfynden! Rätt klippning framhäver ansiktsformen! Reportagen är illustrerade med hemska bilder före och underbara bilder efter.

Före och efter på farmors vind

Barndeckare som utspelar sig på resmål

Det mest besökta svenska turistmålet är varken slottet, Skansen eller Vasaskeppet. Det är Axel Munthes Villa San Michele på Carpi, Italien. Där utspelar sig den första boken om Cissi som åker runt i världen och löser mysterier. I Mysteriet på San Michele följer Cissi med mormor och morfar på semester till Italien. På hotellet träffar hon två italienska flickor och de råkar få höra ett samtal som handlar om ett avhugget huvud.

HUS - min stora inspiration

När jag ser att annorlunda hus börjar jag genast fantisera om vem som bor där. Är huset övergivet och förfallet blir det extra spännande. Under 90-talet tillbringade jag mycket tid i Lettland. På en promenad i den fantastiska strandstaden Jurmala hittade jag ett mycket speciellt hus.

Vienibas prospekts 32 i Bulduri, Jurmala, Lettland

ÄPPELFILM - Nyhet på Leva&Fungera, Svenska Mässan den 5-7 april

Äppelfilm är kortfilm som följer reglerna för hur man skriver lättlästa (LL) böcker; lätt handling, rak kronologi och ett fåtal karaktärer. Efter ett inspirationsbesök av manusförfattare Oskar Söderlund bestämde sig en estetklass vid Lerums Gymnasium för att spela in äppelfilmer. De började med att intervjua sina skolkamrater på gymnasiesärskolan. De ville ha filmer som var roliga och lätta men inte barnsliga.

Äppelhyllor på landets bibliotek

Biblioteken är till för alla. De ska vara tillgängliga och erbjuda läsning för alla. Men hur gör man med dem som inte klarar av att läsa vanlig text? Sedan Härnösand startade sitt äppelbibliotek i början av 90-talet har landets alla kommuner hakat på och skapat äppelhyllor på sina bibliotek.

Litterär gestaltning i Lerum

Nu är sportlovet slut i Göteborg och jobbet kallar. Jag kombinerar mitt skrivande med undervisning vid Lerums Gymnasium. Förutom svenska har jag ett individuellt val som heter litterär gestaltning. Dit söker skrivsugna ungdomar från alla program.

Förra årets novell- och diktsamling
 

Birgitta vann!

Nu är utlottningen av Alva och Våren avgjord och det blev Birgitta Olson Hultgren som vann, grattis Birgitta!
Boken kommer hem till dig på posten. Ni som inte vunnit men kanske ändå vill ha ett exemplar kan köpa den här.
Snart återkommer vi med en ny utlottning...

READ A MOTHERFUCKING BOOK!

Eller bör jag kanske skriva "read a mother *** book här? Kolla i alla fall in den här uppmaningen!
Och för den som önskar något mer lågmält: trailer för "It´s a book" (på svenska: "Det är en bok" av Lane Smith).
Vad händer med boken, biblioteken, utgivningen, förlagen, rättigheterna och skapandet i denna vår nya digitala tid tro? Den som lever får se, det enda man vet om framtiden, tänker jag, är att ingenting någonsin blir som man tror.

And don´t you forget to brush your goddamn teeth too! (Ill. Pia Johansson, egentligen gjord för en pedagogisk utställning på Innovatum i Trollhättan en gång och har inget med You Tube länkarna att göra).

Revolution och hopp

Grodan läser! Illustration: Annika Rockström

En hoppande groda? En groda som hoppas?

Sitter vid min datorskärm och följer "den arabiska revolutionen", ser de många människornas kamp för frihet och demokrati, deras hopp om en mänskligare framtid.

Vad behöver vi människor för att fortsätta våga hoppas? Varandra. Ett språk. Fantasi ...

Tamerinstitutet (läsfrämjande institution baserad i Ramallah) fick ALMA-priset 2009 och de säger själva:
"With Words We Overcome Walls"

Vilka barn- och ungdomsböcker kommer du att tänka på?

undrar Kerstin Lundberg Hahn

Vinterlov

Tessla och mamma åker släde. Illustration: Caroline Röstlund

I västra Sverige är det vinterlov nu. Är det varm choklad, vispgrädde och apelsinklyftor? Eller är det tråkiga dagar utan kompisar och inget att göra?

Någon som har en spännande vinterskildring att tipsa om? Det första som ploppar (!) upp i mitt huvud handlar egentligen om vårvintern, och det är Plupp, när han kravlar sig fram under smältande skare uppe i fjällvärlden. (En snabb googling + övervägandet att jag är född i början på 60-talet gör att jag gissar på "Plupp och lämlarna", 1960, eller "Plupp", 1964.)

Bara jag tänker på den boken känner jag doften av framtinande fjolårsgräs. Här behövs ingen Madeleine-kaka, det räcker med minnet av en bok!

Vilka vinterskildringar väcker dina känslor?

undrar Kerstin Lundberg Hahn

Vad händer när texten översätts?

Jag läste en spännande artikel i Språktidningen.
Den handlade om svenska barn- och ungdomsböcker som översatts till franska, och vad som då hände med texten. Utöver att den blev fransk alltså.

Fotspår

Jag har skrivit om fotspår.
Och så har jag tänkt på fotspår att dom är tacksamma att skriva om. För att dom säger något om vad som hände förut, innan läsaren var där. Jag tycker om att det som har hänt har förändrat själva platsen, att det har lämnat något kvar. Här gick någon.
Spår väcker nyfikenhet, vem gick där och vart? Ett klassiskt exempel är deckarfotspåren, Hanne Wilhelmsen måste hindra Billy T. från att trampa omkring i det som kan vara mördarens spår innan teknikerna kommit (inte så poetiskt). Eller, mer poetiskt, Peter Høeg lämnar kvar Esaias spår i snön på taket och fram till kanten i Frökens Smillas känsla för snö, åt Smilla att fundera över. Vad kände han innan han föll. Om han föll.

Alla hjärtans dag

Illustration från "Sova sött", text & bild: Sara Gimbergsson

Alla hjärtans dag är ingen höjdare för handeln. Inte jämfört med köpfesten kring jul i alla fall. Tur är väl det. "Money can't buy you love" var det några som sjöng.
Köp ingenting idag. Ta med dig någon du tycker om till biblioteket!

Och väl där ... vad ska man låna då på tema kärlek?

undrar Kerstin Lundberg Hahn

Vinn en bok!

Det är ännu inte för sent att delta i utlottingen av Alva och Våren av Jessika Berglund.
Det är en högläsningsbok som är tänkt att passa för barn i lite blandade åldrar, 3-4-5-6, kanske 7 år. Det beror ju på barnet såklart...
Vill du vara med i utlottningen skickar du bara ett mail till
barnboksnatet@gmail.com
Utlottingen pågår till 20 februari.
På bilder ser man Alva och hennes kompis Anita när de springer fort-fort nerför en skogsbacke...

Skriva ihop

Nästan alla mina böcker har jag skrivit ensam, utan inblandning. Man får sin idé själv, skriver ensam, skriver om på egen hand och hanterar eventuella svackor under arbetets gång allenarådande. Skönt att rå sig själv, vara sin egen herre och bestämma allt själv, visst kan det vara så:)

Länkar bakåt

”Ömt älskade vän!...”Så börjar ett brev jag läste häromdagen. Fast brevet var inte till mig. Det var från början av förra seklet och ett ur högen av korrespondens mellan två unga förälskade människor som bara väntade på att få träffas. Man ryser och lever med och förstår (nästan) hur det kändes att vara åtskilda, vänta och hoppas och inte ha någon kontakt mer än via breven.

Kritik

Alla vet att det är bra och nyttigt med konstruktiv kritik. Kritik som får en att utvecklas och komma vidare och bli bättre i sitt skrivande. Jo, jag vet det. Det är bara det att det kan vara lite jobbigt också...
Ibland behöver man man istället en dos okritiskt beröm av typen:” jag älskar dina böcker” eller ”du är den bästa författaren”.
Om det är sant eller inte spelar ingen roll. Det är i alla fall härligt och jag blir ju så glad när jag får beröm:)
Hör här bara:
”Jättebra bok åsa 5 stjänor av mig. Alla dina böcker är bra även om jag inte läst alla, allt du skriver är sant, liksom det händer ju på riktigt. Varma kramar”
Kan man bli annat än lycklig? Mer sånt :)
/Åsa Storck

Sinne för bild

Tänk, om man hade haft lite bildsinne! Jag vill tro att jag har ett visst sinne för ord och formuleringar, men när det kommer till illustrationer är det värre. Visst kan jag se när det har blivit rätt samspel mellan text och bild, men om det inte blivit rätt så är det sällan jag har några bra förslag på hur det hela skulle kunna rättas till. Något är fel men vad…?

För min del går det ofta till så att jag skriver texten färdigt och sen kommer mitt förlag (eller jag:)) med förslag på illustratör och efter det kanske jag får bilderna skickade till mig för att tycka till.

Ibland är det så bra, så bra. Bilderna känns rätt och då är det ju inga problem. För jag är inte en sån som MÅSTE tycka och peta och ha synpunkter bara för att jag blir tillfrågad. Är det bra så är det!

Mod

I höstas lovade jag att blogga här på Barnboksnätet ”nån gång under våren”. Visst, inga problem, det är ju så lätt att lova sånt som ligger ogripbart långt fram i tiden. Och nu är det dags!!
Ibland när jag är ute och berättar om mina böcker blir jag ombedd att försöka se ett sammanhållande tema i det jag skrivit. Hmmm. Inte så lätt. Inte lätt alls. Kanske finns ingen idé alls bakom mina böcker, bara ett sammelsurium av plötsliga infall som jag lyckats få utgivna?!

Eller kanske ändå. Anstränger jag mig lite, (och tänker lite positivt) så är mod ett genomgående tema. Mod att hjälpa någon utsatt, mod att göra något som inte förväntas av en… Och gärna utan att vuxna blandar sig i det hela och försöker ställa allt tillrätta.

Sinna Mann som film

Nu tackar jag för mig och överlåter till nästa veckas bloggare: Åsa Storck.
Ytterligare ett filmtips vill jag ge och det är en filmatiserad barnbok, "Sinna man" som heter "Den arge" på svenska, skriven av norska Gro Dahle med bilder av Svein Nyhus. Det är en gripande historia som handlar om en pappa som slår, titta här.
Maud Mangold

Om läsning II

Jag läser nästan inga barnböcker. Delvis beror det förstås på att jag inte har några lämpliga barn att läsa högt för. Men också på att jag inte vill veta, inte vill styras av vilka strömningarna är för tillfället. För det gäller ju att ha egna idéer och att hitta ett eget uttryck. Jag inbillar mig att det där sköra och flyktiga som idéerna faktiskt är kan störas och förstöras om jag lyssnar för mycket på tidens strömningar och uttryck.

Ett annat skäl är att jag är livrädd för att omedvetet stjäla något. Idéerna kommer ju någonstans ifrån och det är inte alltid man är medveten om vilka tankar, figurer eller bilder som hoppar in i en bok. En hel del är förstås sådant man läst och det vore förfärligt om jag oavsiktligt skulle plagiera något från en kollega!

Någon som känner igen det här? Kanske något att diskutera vidare?

Maud Mangold

Om läsning I

"Och vad läser du själv?" den frågan får jag ganska ofta. Som om författare borde läsa speciellt bra litteratur. Svaret är "Allt möjligt, högt och lågt - och hela tiden!" Men jag läser bara det jag har lust med. Om jag inte har lust åker boken in i hyllan igen - eller tillbaka till biblioteket. Tålamodet är kort. Blir jag inte fångad av en bok så dröjer det innan den (eventuellt) får en andra chans. Och jag har inga listor över böcker som jag tänker läsa. Det är slumpen som styr vad det blir - ofta är jag lat och tar böcker som är frontade på biblioteket.

Gårdagens skörd från biblioteket. Kommer jag att läsa allihop? Kanske, kanske inte. Jag har olika böcker vid sängkanten, köksbordet och så hörböcker för promenader/motion. Min erfarenhet är att det är helt omöjligt att veta på förhand vad som kan komma till användning i mitt eget skrivande.

Filmtips: Prinsessa

Filmfestivalen rullar på. Inga floppar hittills, bara riktigt bra filmer!
Jag vill tipsa om den finska filmen Prinsessa, som kommer att gå upp på svenska biografer senare i år. Den handlar om en människa som levde i en egen värld, som berättade sin egen alldeles speciella livshistoria. Och här sitter jag och ljuger ihop öden åt folk... Men verkligheten överträffar dikten heter det ju.
Titta här.

Filmen är baserad på en sann historia om Anna Lappalainen som levde i föreställningen att hon var en prinsessa under mer än fyrtio år. När hon skrevs in på mentalsjukhuset försökte man förstås ta henne ur den villfarelsen, men hon måste ha varit en otroligt stark personlighet. Hon klarade sig (enligt spelfilmen) precis undan lobotomi. Anna var stark och hjälpte många av sina medpatienter. Till slut spelade alla med i hennes föreställningsvärld, hon levde som prinsessa och fick efter sin död ett minnesmärke rest över sig. Fascinerande, eller hur?
Maud Mangold

Docklekar och såpor

När jag var liten lekte jag oerhört mycket med dockor. Gör barn det fortfarande? Dockleken är en teater, ett gestaltande och berättande. Jag minns långa sekvenser som fortsatte flera dagar, som en pågående såpopera. Äventyrsresor, relationsdramer, olyckor och räddande änglar, barnafödslar, slagsmål. Sällan vardagsliv.

Bild på mina Barbiedockor från tidigt sextiotal av den allra första modellen som kom till Sverige.

Allt är berättelser. Alla berättar historier. Små händelser och stora, skvaller, småprat, kallprat, chatt, telesnack, mejl, twitter. Vi är pratande, tjattrande apor. En del är sanning, mycket är skarvat, en del är ren lögn. Varför är det så viktigt med berättelser?

Lergubbar

Bland det roligaste med filmfestivalen är att man kan se spännande animerad film. Igår var det visning av Pjotr Sapegins filmer, från några av de tidiga från 1980-talet och fram till nu. Allt från sagor till reklamfilm till poetiska filmer med djupare budskap. Den här till exempel.
Det finns mer på nätet om du söker på Pjotr Sapegin!
/Maud Mangold